Jonathan Swift Jonathan Swift föddes i Dublin den 30 november 1667. Hans släkt kom från Herefordshire i västra England, där farfadern var kyrkoherde. Vid restaurationens början utvandrade farfaderns fem söner till Irland och blev jurister. Swifts pappa dog tråkigt nog strax innan Swift föddes och lämnade änkan ensam med två barn. Swifts mamma fick en livränta på tjugo pund som skulle räcka för att livnära de två små barnen. Som tur hade Swift en välbärgad farbror som tog hand om hans uppfostran. Vid sex års ålder började Swift på den berömda skolan Kilkenny som blev hans hem de närmaste åtta åren. I april 1682 började han läsa på Trinity Collage i Dublin. Swifts tid på Trinity Collage gick inte direkt som på räls, han hade b l a stora problem med motivationen. Men med nöd och näppe klarade han sig i all fall igenom Trinity Collage med ganska bra betyg. Efter detta hade han i ett par omgångar varit anställd hos statsmannen och essayisten Sir William Temple på Moor Pork (som ligger sydväst om London). Han passade också på att prästviga sig i januari 1695 och fick sin första tjänstgöring inom den anglikanska kyrkan. Under vistelsen på Moor Pork där han arbetade som privatsekreterare åt Sir William utvidgade han sina intellektuella vyer enorm. En av orsakerna till detta var att han hade tillgång till ett stort bibliotek som hade regelbundna besök av högt utbildade personer från London. Här gjorde han också sina första litterära framsteg genom att översätta Vergilius i tidens stil. Sir Williams oväntade död i januari 1699 måste ha blivit en stor besvikelse för Swift. Efter detta flyttade Swift tillbaks till Irland. Där arbetade han som sekreterare åt Lord Berkeley och var på samma gång kyrkoherde i Laracor. I Berkeleys hus hade Swift en relativt harmonisk tid. Han var mycket välbetald och blev helt ekonomiskt oberoende. Decenniet som följde vistades han växelvis på Irland och i moderlandet, vanligtvis i London. Hans litterära ryktbarhet började sakta men säkert stiga, först och främst var det genom hans whigtrogna politiska pamfletter. 1704 släppte han samlingar av pamfletter i en bok. Boken sålde rekordsnabbt och blev oerhört populär. Redan efter ett år var boken ute i fjärde upplagan och hade stött ett stort antal religiöst sinnade personer för pannan. Politiskt bytte han om från partiet Whig till partiet Tory, och i november 1710 blev Paulus utgivare av torypariets ledande propagandatidsskrift The Examiner, som han praktiskt taket skrev ensam i mer än ett halvt år. Hans popularitet inom partiet ökade oavbrutet. Hösten år 1711 släppte han en sammanfattning av de totyistiska strävandena i en av Englands mest berömda pamfletter, The Conduct of the Allies, som på en månad nådde försäljningssiffran 11000 exemplar, som på den tiden var oerhört mycket . Samtidigt arbetade han oförtrutet på sitt eget avancemang. Så år 1713 utnämndes han till domprost i St. Patricks i Dublin. En tid efter detta störtade torypartiet, många partimedlemmar fängslades medan andra gick i landsflykt. Swift var rädd att han också skulle hamna i fängelse. Därför försökte han att besöka England och London så sällan som möjligt. År 1716 gifte sig Swift med en kvinna vars namn var Stella. En kort tid efter detta dog Swifts andra älskarinna Vanessa. Det sägs att strax innan Vanessa avled skulle hon ha strukit Swift ur sitt testamente. På Irland blev Swift allt mer populär. Detta berodde b l a på att han förbättrade katedralens finanser, införde en värdigare gudstjänstordning och grundade en lånefond för arbetare och hantverkare. Dessutom vann han snabb och varaktig berömmelse som irländsk patriot. Men trots detta blev Irlands ekonomi allt sämre, med allt fler tiggare och tjuvar. Många människor dog också under den här tiden av svält. Swifts sinne fylldes, som han uttryckte det i ett brev, av "vrede och förbittring vid synen av allt slaveri, all dårskap och all uselhet". Så han beslöt sig för att bekämpa missförhållanderna med de vapen han var van att använda: sin tunga och sin penna. Resultatet blev en svit av upprörande pamfletter, av vilka de viktigaste är A Proposal for the Universal Use of Irish Manufactures (1721) och A Modest Proposal for their Parents and for Making them Beneficial to the Public (1729). Den senare nämnda skriften har rykte om sig att vara en av världslitteraturens ohyggligaste, här föreslog Swift hur fattigt folks barn vid ett års ålder skulle anrättas och att det avflådda skinnet skulle tas till vara inom handsk- och skofabrikationen. Även Gullivers resor och ett antal dikter släpptes under denna tid. Att Jonathan Swift som domprost skrev stor och gripande poesi är ett faktum som än i dag skulle förvåna även de mest belästa människorna. Swifts lyriska diktning har aldrig slagit igenom i medvetandet på samma sätt som hans satiriska prosa, detta kan b l a bero på att den sällan var så "lyrisk". Efter Vanessas plötsliga död trodde många att hans privat liv skulle lugna sig, men den 28 januari 1728 förlorade han också sin hustru, Stella. Efter Stellas död blev Swift alldeles ensam. Under många år beklagade sig Swift för bekanta och då brukade han oftast säga "att endast återstod att själv dö, som en förgiftad råtta i sitt hål". Under sin ålderdom fortsatte Swift att skriva dikter. De dikterna blev inte lika populära som sina föregångare. Detta berodde en hel del på att hans dikter ofta var mycket obehagliga att läsa. Den 15 januari 1731 skickade han ett utkast på hur en dag såg ut för honom till sin vän Alexander Pope. I sitt utkast skrev han bl a om hur han skrev pamfletter och fjolligheter uteslutande för nöjes skull och att han oftast slängde in dem i sin spis. Han promenerade också en hel del varje dag och red ett par gånger i veckan. I början av 1735 visste han att han aldrig mer skulle att besöka England och passade därför på att återkräva ett par hundra pund, som han hade haft utlånat till bekanta. Han utvecklades alltmer till den excentriske person han alltid haft anlag för att bli. Han stötte brutalt bort sina sista nära och kära. Hans sjukdom (som han hade haft länge) blev allt värre, huvudvärk och minnesförlust tilltog allt mer. I juni 1736 ska Swift ha antecknat att han " icke åtnjutit en dags hälsa de senaste två månaderna utan haft oavbruten yrsel ". Hans liv gick sakta men säkert mot sitt groteska slut. År 1740 ska Swift ha sagt till sin hushållerska "Jag är säker på att mina dagar kommer att bli få; få och eländiga måste de bli". Han fick endast delvis rätt, hans återstående dagar blev visserligen eländiga men inte få. I augusti fann den medicinska expertisen domprosten (Swift) själsförmögenheter så nedsatta, att han icke förmådde "handlägga något ärende eller ens sköta och ta vård om vare sin egendom eller sig själv". I tre år varade detta omtöcknade tillstånd. Sin stora förmögenhet hade han i god tid testamenterat till det viktigaste av ändamål, nämligen till uppförandet av ett dårhus. Den 19 oktober 1745 kom så döden, i ovanligt bokstavlig bemärkelse som en befriare. Några dagar senare jordfästes han i St. Patricks sidoskepp och enligt egen önskan vid midnatt och vid Stellas sida. Ovanför uppsattes en svart marmortavla med en inskription på latin, som han själv hade avfattat och som i översättning skulle lyda: "Jonathan Swift, teologie doktor och domprost i denna katedral, ligger begravd härnedan där våldsam förtrytelse icke längre kan sönderslita hans hjärta. Gå främling, och tag efter, om du kan, en som gjorde sitt yttersta för att främja frihetens sak".